Central African CFA Franc (XAF)

En kort historia om den centralafrikanska CFA-francen

Den centralafrikanska CFA-francen delar födelsedag med sin västliga tvilling: skapad den 26 december 1945, samma dag Frankrike ratificerade Bretton Woods-avtalen, som en del av den koloniala valutarkitekturen. Denna gren betjänade Franska Ekvatorialafrika och Kamerun, och sedan början av 1970-talet ges den ut av Centralbanken för centralafrikanska stater (BEAC), med säte i Yaoundé.

Sex länder använder den: Kamerun, Centralafrikanska republiken, Tchad, Kongo-Brazzaville, Ekvatorialguinea och Gabon. Ekvatorialguinea, en fd spansk koloni, gick med 1985. Kopplingen som definierar valutan har utvecklats från den franska francen till euron, vid samma fasta kurs som den västafrikanska versionen — 655,957 CFA-franc per euro — och de två grenarna har rört sig tillsammans sedan dess, inklusive övernattningsdevalveringen med 50 procent 1994.

Det som skiljer den centralafrikanska zonen är dess ekonomiska bas: oljan dominerar, med Gabon, Kongo, Tchad och Ekvatorialguinea som producenter och Kamerun som driver regionens största diversifierade ekonomi och dess hamnport. Tchad–Kamerun-oljeledningen, öppnad 2003, symboliserar zonens verklighet — kolväten flyter, och allt annat reser ofta via Douala.

Vad påverkar XAF:s växelkurs

Som hos den västafrikanska francen låser eurokopplingen huvudkursen; den verkliga historien är olje- och timmerekonomin bakom den.

• Oljepriserna: råoljeexporten från Gabon, Kongo, Tchad och Ekvatorialguinea dominerar zonens valutaintäkter, så energimarknaderna betyder mer än något annat
• Eurokopplingen: XAF följer euron mot dollarn och allt annat vid exakt 655,957 per euro
• BEAC och reservramverket: poolade reserver och operationskontoarrangemanget med den franska statskassan bär upp kopplingens trovärdighet
• Regionala korridorer: inlandsstaterna Tchad och Centralafrikanska republiken är beroende av rutter via Kamerun, så handelslogistiken formar zonens dollarförsörjning lika mycket som produktionen

Den centralafrikanska CFA-francen i praktiken

Samma sedlar och mynt cirkulerar i alla sex länder, vilket gör resor mellan Yaoundé, Libreville och Brazzaville förvånansvärt enkla — ingen inre växling, ingen kurssjakt vid gränserna. Kort fungerar i städernas banker, hotell och stormarknader, men regionen förblir kontanttung: ha sedlar i små valörer för marknader, taxibilar och de mindre städerna.

Konvertibiliteten utanför regionen är begränsad, så växla kvarvarande franc innan avresan — utländska diskar har nästan aldrig XAF i lager. Ett praktiskt förhållande: i vissa medlemsstater kan bankerna möta periodvis brist på utländsk valuta, så stora dollarbetalningar kräver ibland planering och tålamod. När det gäller överföringar är flödena från Frankrike huvudkorridoren, om än mindre än de västafrikanska; att jämföra det CFA-belopp som mottas lönar sig ändå, eftersom bankpåslagen i zonen varierar kraftigt. För företag tar den fasta eurolänken bort valutarisken på europeiska kontrakt men importerar euro starka eller svaga in i allt som prissätts i dollar.

Vanliga konverteringar med centralafrikanska CFA-francen

EUR/XAF är det definierande paret, fastställt av kopplingen vid 655,957. USD/XAF är vad oljebolag och råvaruhandlare faktiskt följer, GBP/XAF betjänar de brittiska och internationella affärsbanden, och XAF/XOF — en paritet genom konstruktion — spelar roll när pengar rör sig mellan de två CFA-zonerna.

Vanliga frågor